*
ruska kroppen rå och möjlig
vara mjuk i tungan
fågel bända muskelsinnet
stanna i det osagda
tåla moder tåla kött
brun är dagen när den löper
*
muskel hjärta blå i sinnet
vara vacker i en hinna
fågel ser igenom mig
ingenstans har jag att hitta
*
vakennyllet söndrar
fågeln vaggas mjukt
dagen öppnar sina dörrar
det knarrar och har sig
inuti bröstkorgen
*
jag är min egen och det räcker
fågelsaften sugs in i porerna
det går en vind genom skallen
tusen dagar kvar
i detta liv
Lisa Gidlöf 
Lämna en kommentar