Det är något som behöver frisättas, släppas ut, det är en ren och skär ilska, ett övertramp som inte kan förlåtas, ett avgrundsvrål, en sång, ett läte som inte går att känna igen, det är en fjäril, en brottsplats, en begravning eller ett bröllop.
Du frågar hur jag mår, jag vet inte vad jag svarar, men jag tänker: det är ett sökande, en blomma, en vilsen själ, en känsla av att jorden gungar och jag med, att det ändå ligger en mening där under, att det måste göra det, för annars vet jag inte, då är det tunga bara ett oformligt moln.

Lämna en kommentar