Lilla vän

Kaninen ser rädd ut på kvällen. Systern går och kollar efter hål i stängslet, misstänker att kaninen varit ute på vift och blivit skrämd av något.

Kanske ett större djur, säger hon.

När flickan håller kaninen i famnen känner hon att den darrar. Flickan stryker och stryker, pälsen blir allt varmare. Till sist somnar kaninen så, mot flickans bara ben.

Nu får du sitta så ett tag, säger systern, så att den inte vaknar direkt.

Flickan sitter med kaninen mot låren, hon känner hjärtat ticka där innanför pälsen. Hon vågar knappt andas av rädsla för att väcka kaninen.

Lilla lilla vän, tänker hon.