en lucka i midjan öppnas

och ut flödar vattnet

trögt flytande bläckfiskar 

gapande fiskmunnar

oförlösta foster

jag skrattar

som i en dröm

trär alger i håret och sniffar in

lukten av dött hav

plaskar runt med underkroppen och ser

benen sakta växa ihop

till en fjällig fena

jag plaskar med min fena

i vattnet som fyller rummet

jag dyker med skallen

ner i vattnet 

simmar runt

bland maneter och

halvdöda bläckfiskar

mina foster

simmar runt mig

sträcker sakta ut

sina pyttesmå armar

jag stirrar i det grumliga

jag ser mig själv

bli äldre och äldre

jag ligger på rumsgolvet

och vattnet färgas

blodrött 

mina foster skulle aldrig födas

de leker nu med mina fenor

guppar och kletar 

jag är en sjöjungfru

och de kan inte längre återvända

till min livmoder

*

ruska kroppen rå och möjlig

vara mjuk i tungan

fågel bända muskelsinnet

stanna i det osagda

tåla moder tåla kött

brun är dagen när den löper

*

muskel hjärta blå i sinnet

vara vacker i en hinna

fågel ser igenom mig

ingenstans har jag att hitta

*

vakennyllet söndrar

fågeln vaggas mjukt

dagen öppnar sina dörrar

det knarrar och har sig

inuti bröstkorgen

*

jag är min egen och det räcker

fågelsaften sugs in i porerna

det går en vind genom skallen

tusen dagar kvar

i detta liv