en lucka i midjan öppnas
och ut flödar vattnet
trögt flytande bläckfiskar
gapande fiskmunnar
oförlösta foster
jag skrattar
som i en dröm
trär alger i håret och sniffar in
lukten av dött hav
plaskar runt med underkroppen och ser
benen sakta växa ihop
till en fjällig fena
jag plaskar med min fena
i vattnet som fyller rummet
jag dyker med skallen
ner i vattnet
simmar runt
bland maneter och
halvdöda bläckfiskar
mina foster
simmar runt mig
sträcker sakta ut
sina pyttesmå armar
jag stirrar i det grumliga
jag ser mig själv
bli äldre och äldre
jag ligger på rumsgolvet
och vattnet färgas
blodrött
mina foster skulle aldrig födas
de leker nu med mina fenor
guppar och kletar
jag är en sjöjungfru
och de kan inte längre återvända
till min livmoder


Lämna ett svar till juditszeles Avbryt svar